När jag var tre år gammal spräckte jag skallbenet och låg på sjukhus ett tag. Samma dag som mamma skulle komma och hämta mig fick jag komma upp ur sängen för första gången. Det visade sig då att jag inte kunde gå ordentligt längre. Jag tog satts och gick rakt in i väggen. Den dagen föddes mitt smeknamn "kråkan". Jag fick givetvis stanna kvar på sjukhuset ett tag till men efter den händelsen har jag aldrig haft någon balans att skryta med. Trettio år senare låg jag på sjukhus igen och fick då ett stort brev som var adresserat till "Kråkan avd1 sal 2:3".
En annan händelse var när jag låg på BB. Två dagar innan dom snittade mig och tog ut min son så fick jag genomgå en operation på grund av en blodpropp som satt i bäckenbotten. 60 stygn från ljumsken upp mot magen och två dagar senare ett katastrofsnitt rakt upp till naveln. Det var inte det skönaste jag varit med om men,men. Senare på dagen kom mamma och pappa och hälsade på och man kan nog lugnt säga att deras humor skiljer sig åt. Det var dags att köpa gratulationskort! När dom kom upp till mig stod pappa gömd bakom mamma när jag öppnade kortet där det stod- Jag kände en gång en elefant som mådde som du och den sköt dom. Jag skrattade tills tårarna rann och det är vad jag kallar för humor.
Ska man minnas tråkiga saker som hänt en i livet måste man även plocka fram de roliga ögonblicken och blanda lite annars kommer man aldrig över eller tar sig igenom de jobbiga man varit med om.
När min son föddes var han svårt sjuk och flyttades till ett annat sjukhus medan jag låg kvar på BB. Det jag minns mest av första veckan är inte hur hemsk situationen var med mitt barn utan det faktum att jag fick två timmars permission från min dropp-ställning för att åka och hälsa på honom. Jag fick åka limousin-taxi för att kunna ligga ner och avståndet mellan Karolinska och St:Göran bestod bara av gupp och snabba filbyten. Det fanns ju tid att förlora så det gick inte att klaga heller. Just då inte så roligt men i efterhand var det vansinnigt kul.
Här fanns inte mycket hopp för livet men en Kennegårdare är alltid en kämpe! Efter fem veckor blev han utskriven och på den vägen är det. Glädje...
En annan händelse var när jag låg på BB. Två dagar innan dom snittade mig och tog ut min son så fick jag genomgå en operation på grund av en blodpropp som satt i bäckenbotten. 60 stygn från ljumsken upp mot magen och två dagar senare ett katastrofsnitt rakt upp till naveln. Det var inte det skönaste jag varit med om men,men. Senare på dagen kom mamma och pappa och hälsade på och man kan nog lugnt säga att deras humor skiljer sig åt. Det var dags att köpa gratulationskort! När dom kom upp till mig stod pappa gömd bakom mamma när jag öppnade kortet där det stod- Jag kände en gång en elefant som mådde som du och den sköt dom. Jag skrattade tills tårarna rann och det är vad jag kallar för humor.
Ska man minnas tråkiga saker som hänt en i livet måste man även plocka fram de roliga ögonblicken och blanda lite annars kommer man aldrig över eller tar sig igenom de jobbiga man varit med om.
När min son föddes var han svårt sjuk och flyttades till ett annat sjukhus medan jag låg kvar på BB. Det jag minns mest av första veckan är inte hur hemsk situationen var med mitt barn utan det faktum att jag fick två timmars permission från min dropp-ställning för att åka och hälsa på honom. Jag fick åka limousin-taxi för att kunna ligga ner och avståndet mellan Karolinska och St:Göran bestod bara av gupp och snabba filbyten. Det fanns ju tid att förlora så det gick inte att klaga heller. Just då inte så roligt men i efterhand var det vansinnigt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar