Att rannsaka sig själv.

Intressen, hur vet man vad som intresserar en? Sedan jag var 19 år och blev gravid med min son har han varit mitt fokus i 23 år. All tid och energi har gått åt till att vara den bästa mamma han kunnat få. Det har inte funnits tid eller ork till något umgänge med andra vuxna. Men nu står jag här med all tid i världen och vet inte vad jag ska göra med den...


Inte kommer jag ihåg vad jag tyckte om för 25 år sedan, ej heller vad jag gjorde på min fritid. Vännerna man hade då har ju gått vidare och fått nya bekantskaper och intressen, men jag står stilla på samma fläck. Inte vet jag vad jag ska göra, gå med i någon cirkel bara för att träffa folk? Det känns inte rätt på något vis. För några år sedan gick jag med i en grupp där man skulle öva på balans och rörlighet. Efter första lektionen kom instruktören fram till mig och sa- att detta nog inte var för mig och att hon skulle hjälpa mig så att jag fick pengarna tillbaka. Det kändes inte så bra kan jag lova.


Släktforskning och bokläsning är mina största nöjen men man träffar inte mycket folk då. 
Jag skulle verkligen behöva några förslag på vad folk gör för att ha roligt ibland!   




Så här klipper de gräsmattan där jag bor...

Humor är alltid viktigt.

När jag var tre år gammal spräckte jag skallbenet och låg på sjukhus ett tag. Samma dag som mamma skulle komma och hämta mig fick jag komma upp ur sängen för första gången. Det visade sig då att jag inte kunde gå ordentligt längre. Jag tog satts och gick rakt in i väggen. Den dagen föddes mitt smeknamn "kråkan". Jag fick givetvis stanna kvar på sjukhuset ett tag till men efter den händelsen har jag aldrig haft någon balans att skryta med. Trettio år senare låg jag på sjukhus igen och fick då ett stort brev som var adresserat till "Kråkan avd1 sal 2:3".

En annan händelse var när jag låg på BB. Två dagar innan dom snittade mig och tog ut min son så fick jag genomgå en operation på grund av en blodpropp som satt i bäckenbotten. 60 stygn från ljumsken upp mot magen och två dagar senare ett katastrofsnitt rakt upp till naveln. Det var inte det skönaste jag varit med om men,men. Senare på dagen kom mamma och pappa och hälsade på och man kan nog lugnt säga att deras humor skiljer sig åt. Det var dags att köpa gratulationskort! När dom kom upp till mig stod pappa gömd bakom mamma när jag öppnade kortet där det stod- Jag kände en gång en elefant som mådde som du och den sköt dom. Jag skrattade tills tårarna rann och det är vad jag kallar för humor.

Ska man minnas tråkiga saker som hänt en i livet måste man även plocka fram de roliga ögonblicken och blanda lite annars kommer man aldrig över eller tar sig igenom de jobbiga man varit med om.
När min son föddes var han svårt sjuk och flyttades till ett annat sjukhus medan jag låg kvar på BB. Det jag minns mest av första veckan är inte hur hemsk situationen var med mitt barn utan det faktum att jag fick två timmars permission från min dropp-ställning för att åka och hälsa på honom. Jag fick åka limousin-taxi för att kunna ligga ner och avståndet mellan Karolinska och St:Göran bestod bara av gupp och snabba filbyten. Det fanns ju tid att förlora så det gick inte att klaga heller. Just då inte så roligt men i efterhand var det vansinnigt kul.

Här fanns inte mycket hopp för livet men en Kennegårdare är alltid en kämpe! Efter fem veckor blev han utskriven och på den vägen är det. Glädje...

Morgonstund

Har nu börjat komma upp ur vinterdvalan och ska nu försöka rycka upp mig och se positivt på framtiden. Har varit uppe sedan 04:00 och solen har tittat fram.


När man som jag varit sjuk och gått hemma länge blir det ännu svårare att ta sig i kragen och få saker och ting gjorda. Jag älskar våren och allt som har med den att göra men av någon anledning parkerar jag mig på en stol i köket och tittar ut genom fönstret istället för att ta mig utomhus...


Att flytta till en ny stad när man inte känner någon kanske inte var det smartaste draget jag gjort men å andra sidan har jag all möjlighet att börja om nu. Har efter 9 år med sjukersättning påbörjat en utredning hos arbetsförmedlingen och vem vet vad som kommer hända efter den...


Att komma ut i samhället och träffa nya människor borde göra susen för själen.


Någon sa åt mig att börja skriva en blogg både om och för mig men eftersom jag inte har någon aning om vad det egentligen innebär så blir det lite som det blir i början. Antingen bearbetar man det som hänt fram till idag eller så ser man framåt. Kanske händer det roliga saker som är värda att skriva om...

ÅR 2011

Äntligen skiner solen i Eskilstuna. Det är bara några minusgrader och det ser riktigt skönt ut därute. Kan det vara så att den långa hemska vintern börjar gå mot sitt slut?
Året 2011 ska bli ett bra år för mig personligen, det har så många människor sagt till mig så det måste nog vara sant. Jag tror att jag låtsas som om året börjar idag.


Har nyligen flyttat till en ny stad, en väldigt vacker sådan, och ska nu försöka bygga upp ett nytt liv här och även om det kan vara lite skrämmande så är det en stor utmaning. Efter 43 år i Stockholm så känns det minst sagt lite annorlunda.

Detta ser jag fram emot, att sitta på en parkbänk och bara njuta av hur vackert det är. Nu är det tyvärr några månader kvar innan värmen kommer men detta kort får mig att se på framtiden med glädje.